Kontakt
kubitsky@gmail.com
0739 555 772
Filmtrivia: @kulturkattaqueen
Teckningar: @kubitsky_konst
Foton: @la_kubitsky
Reseanteckningar från Odesa, Ukraina 2026
𝘖𝘥𝘦𝘴𝘢 𝘴𝘢𝘮𝘵𝘪𝘥𝘪𝘨𝘵 – 9 anteckningar från Odesa
__________
𝟭 𝗮𝘃 𝟵
Ombord på en buss som väntar vid flygplatsen i Chisinau står jag och river ryska bokstäver från tangentbordet på min laptop.
Jag läste en grundkurs i ryska för flera år sedan och klistermärkena med gula kyrilliska bokstäver har blivit kvar på tangentbordet. Hemma ser jag dem inte längre. På väg mot den ukrainska gränsen är det plötsligt det enda jag ser. Tänk om de öppnar datorn?
Jag vet inte om någon skulle bry sig. Förmodligen inte. Många i Odesa talar ryska. Men jag har ingen aning vilka farhågor som är rimliga här.
Bokstäverna delar sig när jag drar i dem. Nu är tangenterna misstänksamt kladdiga. Jag stänger datorn och lägger ner den i väskan när bussen startar.
Jag är den enda turisten. Sätena går i vinrött och senapsgult. Runt mig sitter unga kvinnor, enstaka äldre kvinnor och någon äldre man. Det är 34 grader varmt och AC:n fungerar knappt. Vägen genom Moldavien är skumpig. Utanför swishar vissna solrosor förbi. USB-uttaget för att ladda mobilen fungerar ej och jag håller hårt i min powerbank.
Vid gränsen mellan Moldavien och Ukraina samlar en uniformerad kvinna in våra pass. Mitt vinröda svenska pass försvinner in i en hög av blå ukrainska. Hittills har passet mest varit en sak jag lärt mig att man ska ha med sig. Nu väntar jag på att få tillbaka det och inser värdet i det.
Rätten att passera. Rätten att lämna.
Det går en timme. Man blickar otåligt ut genom fönstren. Två går ut för att röka, alla andra stannar. En kvinna röker tre cigaretter och talar i telefon.
Busschauffören kommer tillbaka med passen. Han ser lättad ut. Han delar ut dem i samma ordning som de samlades in. Säger förnamn, tittar snabbt på varje ansikte. Mitt namn säger han inte.
____________________
𝟮 𝗮𝘃 𝟵
Odesa är lugnare än jag trodde.
Jag går från busstationen mot hotellet. Känner igen byggnader från Google Maps. Hotellet ligger åtta kvarter från busstationen. I väskan finns en handritad karta ifall mobilen strejkar.
Kullersten. Marmor. Gjutjärnsbalkonger. Pastellfärgade fasader som flagnar. Havet längst ner mellan husen. Det påminner om Bari. En korsning mellan Bari, Paris och Lissabon, fast med lägre hus. Det är glest med människor på gatorna. Äldre kvinnor och män som sopar trottoarerna med en kvast.
Jag köper en flaska kall rosé och en liten vodka i en supermarket. Hittills funkar bankkort och mobilsurf som hemma i Sverige.
Hotellet ser ut som en lemon curd-tårtbit, fast ljusrosa. Som om en stor hand från ovan spritsat grädde längs gavlarna. Mitt rum har sex meter i tak, röda gardiner och balkong. Jag tar av mig skorna, går barfota ut på balkongen och det gör inget att vinet är ljummet. Nästan ingen är på gatan.
___________
Något vill jag hinna med min första kväll och jag promenerar mot Potemkintrappan. Gatlyktorna ger ifrån sig ett svagt grön-turkost sken. Det är varmt. Allt är mycket romantiskt. Jag tittar mer på husen än på marken och snavar över en rostig lina vid en parkering, men finner balansen. Ser ner på mitt smalben som nu har en stor blödande reva.
Stelkramp i Odesa, tänker jag. Inte flyglarm. Inte drönare. Stelkramp.
Jag springer tillbaka till hotellet, tvättar såret med tvål och vatten. Lägger mig sedan ner för att vila innan jag ska bege mig ut igen. Det känns som sängen skumpar, antagligen en rest från långa bussresan. Hör syrsor utanför och somnar.
____________________
𝟯 𝗮𝘃 𝟵
Mobilen väcker mig. Flyglarms-appen ljuder: ”Take shelter immediately.”
Hotellets interna larm låter ej så jag stannar i sängen. Har blivit levande bevis på det jag hört sägas: Man tar ej skydd vareviga gång flyglarmet går.
Hotellfrukosten är mer kvantitet än kvalitet och jag väljer det jag aldrig sett förut. Svart ost och olika typer av torkad fisk. Några små piroger lindar jag in i en servett och lägger i handväskan.
Jag tar riktning mot havet. Passet och mobilen följer med. Jag vill inte lämna dem på hotellet ifall det inte står kvar när jag kommer tillbaka. Går nerför många trappor. Plockar upp en sjal från marken och minns att någon sade att ukrainska kvinnor ofta bär vackra sjalar.
Stranden är full. Det slår mig att alla ser allvarliga ut. Jag ställer ryggsäcken där jag kan se den och vadar ut i Svarta havet. Kommer på mig själv att göra små beräkningar: 𝘝𝘢𝘳 ä𝘳 𝘯ä𝘳𝘮𝘢𝘴𝘵𝘦 𝘴𝘬𝘺𝘥𝘥𝘴𝘳𝘶𝘮? 𝘝𝘢𝘳 ä𝘳 𝘱𝘢𝘴𝘴𝘦𝘵? 𝘏𝘶𝘳 𝘭å𝘯𝘨𝘵 ä𝘳 𝘥𝘦𝘵 𝘵𝘪𝘭𝘭 𝘩𝘰𝘵𝘦𝘭𝘭𝘦𝘵?
____________________
𝟰 𝗮𝘃 𝟵
Masha-Maria kommer till hotellet med bil tillsammans med sin son.
Vi har känt varandra i två år utan att egentligen känna varandra. När jag första gången planerade att resa till Odesa bokade jag hennes Airbnb-lägenhet. Jag fick kalla fötter, reste inte men fortsatte skriva till henne. Hon svarade ibland.
Nu står hon framför mig. Mild och mjuk i sina gester. Hon ser moderlig ut. Hon har med sig en påse med blåbär, tomater, ost och bröd från marknaden. Och en blomma som hon vill att jag ska ta med hem till Sverige.
”Ha den inte i solen”, säger hon. ”Då tappar den färgen.”
———
Dagen efter går vi på loppmarknad. Hennes bil har rosa lädersäten. När hennes son börjar gråta sätter hon på Barry White. Han blir tyst.
På marknaden står färgad kristall på filtar och bord. Masha-Maria pekar på vackra skålar med runda former. Hon tycker om färg, säger hon. Det syns. Hon känns gul.
Vi äter glass på en glassbar. Jag fotar henne. Hon frågar om hon får fota mig. Jag är ovan vid den frågan.
Hon är 33 år, arkitekt och konstnär. ”Nu är jag bara mamma.”
Senare kör hon mig till hotellet för att hämta bagaget och sedan till mitt Airbnb-boende som ligger närmare hamnen. Vi kramas hejdå. Hennes kram är lite undflyende. Jag känner mig lång och tondöv.
____________________
𝟱 𝗮𝘃 𝟵
Stanislaw är 34. Även honom har jag haft kontakt med i två år. Jag bokade en av hans guidade turer genom Odesas aristokratiska kvarter inför resan som ej blev av. Nu är jag här och vi tar turen och talar om venetiansk marmor.
Han forskar om politik och är artig och lite reserverad. Jag frågar vad han gör när han är ledig. Var hittar han lugn och tröst. Han svarar: ”Jag har mina böcker.” Film? Han har slutat se film. Musik? Han lyssnar inte på musik längre.
”Jag drömmer inte längre”, säger han.
Vi tar en kall lemonad på ett kafé. Han beställer en bakelse. Han har vackert bordsskick. Långsamma rörelser. Skär bakelsen i små bitar, lägger undan kniven och flyttar gaffeln från vänster till höger hand. Sitter rak i ryggen. Jag tittar på hans profil. 𝘑𝘢𝘨 𝘥𝘳ö𝘮𝘮𝘦𝘳 𝘪𝘯𝘵𝘦 𝘭ä𝘯𝘨𝘳𝘦.
Samtidigt pågår Odesa. Kaffet är gott överallt. Ur automat, från kiosk, på kafé.
Jag går på balett på Operan. Föreställningen är 40 minuter sen på grund av flyglarm. Kvinnan bredvid mig talar engelska och erbjuder sig att hjälpa om det är något jag inte förstår. Hon berättar att hon arbetar som förhörsledare. Hon ler stolt. Sedan släcks ljuset och föreställningen börjar.
Efter hittar jag en mörk bar och beställer en Negroni. Jag brukar inte beställa Negroni. Har jag läst det någonstans? Jag sitter kvar länge. Trivs i Odesa. Det känns opassande.
____________________
𝟲 𝗮𝘃 𝟵
Den tredje morgonen är annorlunda. Jag vaknar av flyglarm på mobilen. Utanför fönstret hörs ett susande ljud. Kan ej identifiera. Ventilation? Trafik? Drönare?
Telegramkanalerna fylls:
Ä𝘯𝘯𝘶 𝘦𝘯 𝘧𝘳å𝘯 𝘩𝘢𝘷𝘦𝘵.
𝘏ö𝘫𝘥 100 𝘮𝘦𝘵𝘦𝘳.
Ä𝘯𝘥𝘳𝘢𝘳 𝘬𝘶𝘳𝘴 𝘮𝘰𝘵 𝘈𝘳𝘬𝘢𝘥𝘪𝘦𝘯.
𝘉ä𝘵𝘵𝘳𝘦 𝘢𝘵𝘵 𝘵𝘢 𝘴𝘬𝘺𝘥𝘥.
Jag sätter mig på huk i hallen enligt tvåväggsprincipen. Att ha två väggar mellan kroppen och fönstret för att minska risken för glassplitter. Bredvid mig står handväskan med passet och telefonen. Från trapphuset hör jag hur någon springer ut. Är det nu huset träffas?
Sedan kommer explosionen. Den är dov. Jag kan inte avgöra hur långt bort den är, men huset darrar till. Jag sitter kvar en stund. Sedan går jag ut. Inser att jag hållit andan länge.
Ute pågår Odesa. Någon tar en selfie vid Potemkintrappan. En annan sörplar på en milkshake från McDonald’s. En man hukar sig och plockar upp något från marken. Han tittar upp mot byggnaden han står vid och jag förstår att det är en bit murbruk som fallit ner. En minut från hallen där jag satt.
Jag fortsätter mot Privozmarknaden. Fisk ligger på rad. Gälarna på en av dem rör sig fortfarande. Stora tomater, paprikor, äpplen, chilifrukter. Plötsligt ser jag rött överallt. En kvinna säljer kaffe ur ett slags träkommod på hjul. På den står en termos med hett vatten, kaffepulver, mjölk och pappmuggar.
Folk handlar. Jag köper kaffe. Det här är en dålig plats att vara på om något slår ner, tänker jag. Men jag stannar.
Masha-Maria skriver på WhatsApp. Om jag är hemma ska jag söka skydd. Shaheds närmar sig hamnen. Jag ökar stegen och tar mig ut ur marknaden.
”Should I run?” skriver jag.
Nej, svarar hon. Du är långt därifrån. Det är lugnt. Hon kan läsa staden. Jag kan det inte än.
Jag går tillbaka till loppmarknaden där jag varit dagen innan. Köper tre glas och en skål. Säljaren talar tyska, ingen engelska, och lindar in dem i gul sjal i sammet med blommor på.
____________________
𝟳 𝗮𝘃 𝟵
Masha-Maria skriver att jag borde gå till skyddsrum. Jag är i lägenheten och har just lämnat mina loppisfynd. Shaheds är på väg.
Det första skyddsrummet är låst med hänglås. Även det andra. En kvinna med hatt ser vad jag söker och pekar åt motsatt håll: ”Opera!”
Jag följer med Opera-kvinnan. När vi kommer till Europa-torget ser jag först duvorna som lyfter. Sedan hör jag en långsam vissling som jag aldrig hört förut. Några lager över duvorna ser jag dem – 15 Shaheds. Grå och spetsiga, med breda vingar. Som de pappersflygplan man vek som barn, fast större och med precis riktning. De rör sig långsammare än jag trodde.
En ung man med runda glasögon står och tittar mot dem. Hans huvud vrider sig efter drönarnas kurs. Ena benet står på trottoarkanten, det andra är utsträckt – som om han frusit mitt i ett steg.
Opera-kvinnan andas fort. ”Uj, uj.” Jag frågar om hon är okej. Hon nickar och säger något jag inte förstår. Vi går snabbt. Någonstans på vägen har jag tagit hennes hand utan att märka det.
Jag tror att hon också ska till skyddsrummet, men inne i operahuset pekar hon mot en trappa nedåt men fortsätter själv uppför. Hon ska jobba.
Jag går ner. Kringelikrokar ner mot relativ säkerhet. Där sitter människor och tittar på sina telefoner. Femton minuter senare går vi ut igen.
Efteråt är det inte drönarna jag tänker mest på. Det är hänglåsen. Skyddsrummen som skulle finnas där gick inte att öppna.
____________________
𝟴 𝗮𝘃 𝟵
När jag berättar om hänglåsen för Masha-Maria blir hon upprörd. ”Det ska inte vara så.”
Hon erbjuder mig att bo i en av hennes tomma lägenheter gratis. Jag säger först nej. Hon har redan gjort för mycket. Sedan tänker jag på vad jag själv skulle göra om hon kom till Stockholm och var rädd. Jag säger ja.
Vi hämtar min väska från lägenheten. Jag skriver kort meddelande till värden att jag känner mig otrygg. Inser det privilegierade i det: jag kan byta lägenhet, andra kan ej.
Vi sitter på en innergård och äter små snittar med sill och aubergine. Hon är ensam, berättar hon. Hon har en väninna i Odesa. Resten har bytt land eller dött.
Jag berättar att jag är van att göra saker själv. ”Går du ut och tar en drink själv?” undrar jag. Nej. Jag frågar när hon har tid för sig själv. ”När jag städar Airbnb-lägenheterna. Då är jag själv. Lyssnar på musik.”
Hon visar bilder på sin konst. Skulpturer. Teckningar. Hon tycker särskilt mycket om torrpastell. Finurliga djur med mycket färg. På en bild håller hon en skulptur som föreställer en sol. Det passar henne.
Hon betalar trots att jag protesterar.
Jag tänker på Stanislaw: 𝘑𝘢𝘨 𝘥𝘳ö𝘮𝘮𝘦𝘳 𝘪𝘯𝘵𝘦 𝘭ä𝘯𝘨𝘳𝘦.
Och på Masha-Maria: 𝘑𝘢𝘨 ä𝘳 𝘣𝘢𝘳𝘢 𝘮𝘢𝘮𝘮𝘢.
Vi sitter i hennes rosa bil. Hon ser liten ut där framför ratten. ”Vi ses igen, om några år. Livet är långt.” säger hon. Jag lutar mig fram för att krama henne. Hennes kram är fortfarande försiktig, men den varar längre än sist.
Senare går jag till en bar som hon nämnt. Där folket är vackra. Taket är målat som himmel med mjuka moln.
____________________
𝟵 𝗮𝘃 𝟵
En morgon lämnar jag Odesa. Jag har satt dubbla alarm och tror att jag kommer att vara alldeles för tidig. Det visar sig vara precis lagom trots att bussen är sen.
Vid gränsen samlas passen in igen. Allas resväskor röntgas. Sedan kör vi över gränsen till Moldavien.
Det är då jag märker det. Röster hörs mellan sätena. Någon skrattar. Innan gränsen var det tryckt. Mannen snett bakom mig lägger ner den lilla svarta väska med passet i sin ryggsäck. Han satt med den beredd, fram till gränsen. Han har gjort det här förut. Jag känner också lättnaden. Mitt vinröda pass ligger i handväskan. Jag kan åka härifrån. Det har jag kunnat hela tiden.
_______________
I Warszawa håller jag på att missa planet. Jag springer, ropar ”Pardon me!” och förbannar min tunga väska. Jag hinner. På planet hamnar jag bredvid en man som sett mig springa fram och tillbaka. ”Du blåser! Du är elektrisk!” Han berättar att hans fars farfar ägde gång hamnen i Odesa.
_______________
När jag stiger av flygbussen i Stockholm är det efter midnatt. Det är kyligt. Jag har shorts och t-shirt men fryser inte. Folk är berusade. En ung man väntar på sin Sibylla-korv.
Jag öppnar dörren till min lägenhet. Så mycket saker. Möbler. Kläder. Grejer. Skålar med grejer i. Allt står precis där jag lämnade det.
_______________
Nästa dag packar jag upp mina fynd. För några dagar sedan stod de på en filt på en loppmarknad i Odesa. Jag skriver till Masha-Maria att jag saknar henne och Odesa, och frågar hur natten varit. Inte bra. Luftförsvaret sköt ner drönare och det var högljutt länge.
𝘋𝘦𝘵 𝘷𝘢𝘳 𝘣𝘳𝘢 𝘢𝘵𝘵 𝘥𝘶 å𝘬𝘵𝘦 𝘩𝘦𝘮.
Sedan skriver hon att hon saknar mig också. Hon hade hunnit vänja sig vid att vi sågs varje dag. Nu vet du att du har en vän i Odesa, skriver hon. Kom när du vill.
I en turkos vas med vågiga kanter står blomman hon gav mig. En tistel föll av i säkerhetskontrollen i Chisinau. Vakten stack sig på den och hans stränga min upplöstes för en millisekund. Jag lyckades dölja mitt leende.
Jag flyttar vasen närmare väggen. Blomman ska inte stå i solen för då tappar den färg.
Film
Intervju & artikel
Att omfamna det som fångar en – intervju med regissören Jenifer Malmqvist (2023)
Lita på ditt öga – intervju med regissören Bahar Pars (2023)
Hallo Stupid! Hallo Baby! för Svensk Filmdatabas (2022)
Ta Fast Tjuven på uppdrag av Cinemateket (2022)
Hallo Stupid! Hallo Baby! för Svensk Filmdatabas (2022)
Ta Fast Tjuven på uppdrag av Cinemateket (2022)
Handledning
Alltid Amber, Amy, In Bloom, Jordgubbslandet, Mitt liv som Zucchini, Nono, The Quiet One
Recension
Relic, Jane by Charlotte, The Cow, Kupé nr 6, Ninjababy, In i Dimman, Vår i Paris, Schumacher, Gunda, Nomadland, Call me Madame Maestro
Akademisk
Helga registrerar, Doktor Glas spekulerar: Intertextualitet i Bjarne Moelvs Helgas offer – dagboksroman om ett brott och Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. (Kandidatuppsats, 15 poäng. Kandidatexamen i svenska).
Film i skolan – vita duken som vita tavlan: En komparativ studie om högstadieelevers perception av film och litteratur, utifrån informella och examinerande samtal i svenskundervisningen. (Självständigt arbete på avancerad nivå. Yrkesexamen, 10 poäng.)
Pedagogik
Fyra intervjuer med språklärare på uppdrag för Natur & Kultur Läromedel. Tidningen “Hej språklärare” ges ut hösten 2023.
Skriver och bildsätter manus för faktafilmer för elever och lärare i årskurs 4–6 (Begreppa – ILT Education)
SOL NOVA Geografi-serien (textredigering, teknisk redigering och korrekturläsning)
Herbariet
Emma, vem är du?
The App Handbook
Tjejguiden
Prylarnas hemliga resa – den du aldrig ser
Världsatlas för nyfikna – skrapa och upptäck
Och priset går till
Polsk-svensk ordbok (Słownik polsko-szwedzki/szwedzko-polski, Jacek Kubitsky)
Natur & Kultur illustrerad fakta
Köpenhamn för foodisar, Pasta på italienska, Efterrätter, Soppa, potage & buljong, Paris för foodisar, Amerikanska pajer, Best of British, Bönor, ärtor och linser, Den asiatiska trädgården, Fisk & skaldjur, Fjärilsmannen, Från ateljén, Kongo, rumban och jag, Lone Wolf läderarbete, Ramen, Vin med adress, Ägg
Natur & Kultur läromedel
Klara svenskan, Lesson Plans
Hedvig
Marbergmysterierna – Fara i kikaren, De seende – De dödas återkomst, Vera vem?, Böghög
Mondial
Att tala med främlingar
Norstedts
Föda barn, Regnbågsmat, Husets ABC, Helt Glutenfritt
Albert Bonniers Förlag
De förklädda flickorna i Kabul
Pagina förlag
Tilltugg för alla tillfällen, En dag i livet, Hormonbibeln, Mood food, Sömnguiden,Veganska bakverk, Vegetariskt, Väck din fantasi!, Världens bästa cykelvägar, 100 recept utan kött och fisk
Bladh by Bladh
Den digitala barnvakten, Hjälp!
Bonnier Fakta
Gröna Burgare, Shakshuka, Små stunder med systrarna von Sydow, Från grunden med systrarna Eisenman
Volante
Fortsätt framåt
Wapi
Flatworld del 4: Troll och människor. Isen under dina fötter, Köpmannens piga. Sektens makt
Isabella Kubitsky Torninger är en spjutspets inom film, kultur, pedagogik och illustrerad fakta. Alltid dedikerad och med målet att lyfta fram textens bästa jag.
Jag har många års erfarenhet av att skriva och slipa texter för olika uppdragsgivare och har under åren nischat mig främst mot digitalt lärande och filmpedagogik men är nyfiken och tar sig gärna an även andra ämnen och branscher.
Jag formar sina uppdrag efter kundens önskemål och arbetar utifrån följande följande fyra nivåer:
Korrekturläser
Rättar texten ytligt enligt grammatisk riktighet och gällande skrivregler: stavning, syftning och meningsuppbyggnad.
Språkgranskar
Går djupare in i språket och ser över syfte, mottagare, disposition. Korrekturläsning ingår.
Bearbetar
Effektiviserar texten så att den håller hög nivå inom sin genre genom att förbättra flyt och språk. Korrekturläsning och språkgranskning ingår.
Skriver
Skriver kvalitetssäkrade texter från grunden med fokus på tonalitet och språklig finess. För att läsa något av Pennvässaren, se Skribent.
——————————————————————
Program
InDesign, Photoshop, Sitevision, Wordpress, Premiere Pro, Final Cut, Articulate Rise, Storyline.
Utbildning
Sovjetisk och postsovjetisk science fiction-film, 2021–2022. (Högskolan Dalarna, distans)
Grundkurs i ryska, 2021–2022, (Högskolan Dalarna, distans)
KPU, lärare i svenska för grundskolan och gymnasiet, 2018–2020 (SU)
Kandidatexamen i svenska, 2007–2012 (SU)
Skrivande i yrkeslivet, 2011 (SU)
Kulturkritik, filmkritik, reception, 2011 (SU)
Text och textdesign, 2009 (SU)
Egna projekt
Skriver om filmtrivia på Kulturkattaqueen.
Tecknar och målar på Kubitsky Konst.
Stipendium
År 2024: Kreativitetsstipendium i Aten, Journalistförbundet
År 2015 samt 2018: Arbetsstipendium från Svenska institutet i Paris samt Kavalla.